Regn och solsken – och känslan när man kan röja i förrådet

I söndags öste regnet ner hos oss. Ganska skönt, trots alla mulna dagar har vi inte fått mycket regn så det behövdes verkligen. Det blev en dag med thé. slappa och korsord – en bra chans att träna hjärnan. Igår, måndag, var solen tillbaka igen. Allt var lite extra grönt utomhus och sträckte sig emot solen. En perfekt dag att röja i förrådet.
Det känns så skönt att kunna hugga i och bära, lyfta, strukturera, skapa ordning. Släpet fylldes med gamla leksaker, uttjänad elektronik och annat smått och gott. Nästa steg blir att få upp nya hyllor där det behövs, och kanske slänga lite till… Sambon har många ”bra-att-ha” saker i förrådet, jag tycker att en hel del är skräp och onödiga att spara; så en genomgång till skadar inte.
Först skall släpet besöka tippen och tömmas, sedan kan vi fylla det igen. Tänk vad ljus och värme hjälper till för att man skall få energi till att göra saker! Kanske var dagen med regn och vila nödvändig också, för att kunna samla kraft och planera för röjningen. Planering, att ha en tänkt struktur (eller nedskriven), typ: ”Vad skall göras?”, ”Vilket är syftet?” o.s.v. gör stor skillnad för min hjärntrötthet. Att jag sedan måste äta regelbundet och ta en vilopaus eller två för att inte krascha, det har jag lärt mig är nödvändigt. När jag väljer att inte göra det, väljer att avstå vilopauserna, då kommer både den fysiska tröttheten och hjärntröttheten samma dag/kväll och ibland är jag kraftigt påverkad av trötthet även dagen därpå.
Jag lär mig och allt eftersom jag lär mig är det jag som väljer.

Trött och glad

Igår var det dags för dotterns student. Hela dagen var inplanerad in i minsta detalj. Och vi hoppades på sol, åtminstonde att vi skulle slippa regn.

Vi började tidigt; uppe i ottan, redan klockan fyra på morgonen, för att locka dotterns hår. Håret fixat på ungefär 40 minuter. Klockan fem körde sambon henne till champagnefrukosten som började halv sex. Min plan var att vila/sova en timme innan sambon kom tillbaka, men det gick inte så det var bara att sätta igång med alla förberedelser. Halv elva åkte vi till operan för utspringet som började vid halv tolv. Det var fullt med glada familjer och släktingar, en hel drös med roliga studentplakat, och en hel massa paraplyer – och nu kom det duggregn. Duggregn lagom till utspring… Vi längtade nog alla efter sol och blå himmel.

På något mirakulöst sätt lyckades dottern hitta sitt plakat och oss bland alla paraplyer. Kramar och grattis, lyckönskningar, blommor och nallar till tjejen som blivit utsedd till klassens: ”Den som ser skolan som hobby och hästen som livet”. Sedan var det dags att lämna av henne för flakåkning, och nu öppnade sig himlen; regnet öste ner. Där försvann nog hoppet om sol. Nu for dottern iväg på flak; dansade, hoppade och sjöng med sina klasskamrater. Vi andra åkte hem för att duka till mottagningen.

Nu fick vi då, trots allt tänka om – regnet föll och bort flöt hoppet om sol och en mottagning ute i trädgården. Allt fick snabbt ändras och maten dukades fram inne och bord ute på verandan. Sonen hade lovat att ta hand om hästarna, så han for till stallet och fixade – skönt när de hjälper varandra.
Regnet kom och gick under eftermiddagen och kvällen, så det var verkligen skönt att vi kunde sitta under tak. En nöjd och glad dotter for iväg för att festa med klassen. Förvisso förkyld och nästan helt utan röst men precis så lycklig som man skall vara på sin studentdag.

Och ja, nu var jag trött, det var på ren vilja som jag städade undan och bara längtade efter sängen. Glad för en lyckad dag och trött, så trött. Tacksam för all hjälp jag hade fått av sonen, min mamma, min svärmor och vår extra farmor. Hjälp som visar att det går att göra saker bara man planerar väl och vågar be om hjälp – familj och gemenskap, där vi tillsammans blir starkare. Idag är en välförtjänt vilodag, en dag som är vigd för återhämtning. För dottern har en fas i livet avslutats och idag är första dagen på en ny. Kanske är det så för oss andra i familjen också?

En stilla morgonstund

En tidig morgon blev det idag. Fåglarna sjunger för fullt och jag vaknar upp till deras sång redan kvart över fem. Lyssnar och njuter. Tänker på hur lyckligt lottad jag är. När sonen äter frukost sitter vi och pratar om ditt och datt – småprat. Han har köpt jordgubbar som han ska bjuda sina arbetskamrater på, tillsammans med chokladmuffins och vispgrädde. Jag får smaka en jordgubbe, den smakar sommar och sol – jag blundar och njuter. En lugn och stilla morgon, en morgonstund att njuta och bara vara nöjd.

Solen skiner, fåglarna kvittrar, en stilla bris svalkar, morgonen bär löfte om en vacker dag. Det är en morgonstund att landa i och skapa lugn. En morgonstund som bjuder in till att förundras över de små sakerna som finns i livet. Jag stannar upp och bara njuter, bara är i stunden.